Usch och fy vad jag gråter till Grey's. Känner mig inte alls som jag skulle vilja känna mig. Vad jag menar med detta är dock oklart.
Men just nu mår jag inte så bra i alla fall. Och Grey's fick bägaren att rinna över.

Oroar mig hemskt mycket över en liten kille som ligger på operationsbordet någonstans, och jag hoppas att allt kommer bli bra i slutändan. Jag hoppas på att deras saga slutar lyckligt.

Att inte veta vad som kommer hända, att inte veta om livet kommer att överleva? Något som är svårt att tänka sig om man aldrig har vart med om det. Du ska vara glad om du aldrig vara med om det.

Jag känner så mycket med de personer som är berörda och önskar bara det bästa och sänder positiva tankar dygnet runt.
Jag vill inget annat än att lillpojken ska överleva.

Gud vad jag älskar detta avsnittet av Grey's by the way, musical is the shit...